I Sverige har vi en nationell myndighet, Riksantikvarieämbetet, som leder och stöder arbetet med att bevara, använda och utveckla vårt kulturarv. Den gångna helgen 11–13/9 inföll de årliga temadagarna för att uppmärksamma vårt kulturarv. Liknande dagar firas under september i hela Europa.

Kultur- och historieintresset går hand i hand med mitt släktforskarintresse sedan många år. Därför passade helgens utflykter ypperligt med sin kulturella inriktning.

Lördagen inleddes med ett besök vid Lilla Torg i Malmös centrum där vi kikade in i Haqvin Bagers ”skalderum” i Hedmanska gården. Gården har fått sitt namn efter Gabriel Hedman, som blev ägare till hela gården år 1838. Den består av fem byggnader som har en byggnadshistoria vilken spänner från 1590-tal till 1890-tal. Från gårdssidan är det äldsta korsvirkeshuset gulmålat och innanför fönstret på första våningen finns det rum som en av ägarna använde som sitt kontor på 1700-talet.

Haqvin Bager (1711-1782) var en handelsman i Malmö som verkade på 1700-talet. I kontorsrummet som han kunde dra sig tillbaka till likt moderna tiders ”mancave” (ett eget privat rum) finns det intressanta väggmålningar från Bagers tid. Vem som utfört målningarna 1751-52 är okänt men de skaldade orden är Haqvin Bagers. Han var en rojalist och dekorationerna i hans rum gjordes under tiden då Adolf Fredrik (1710-1771) var kung i Sverige. Bager skrev ofta deviser (tänkespråk) och avslutade gärna sina texter, där flera i form av tidningsartiklar publicerades, med sådana. Han poängterade själv att hyllningsdikter, kärleksdikter, bröllops- eller begravningsdikter nedlät han sig aldrig till att skriva.

Visningen av Haqvin Bagers skalderum gjordes av Malmö Kulturhistoriska Förening där vi är medlemmar.

1700-talet beskrivs ofta som Upplysningens tid. Människors världsbild förändrades och naturvetenskapen började förklara hur jorden styrdes av dessa lagar och inte av Gud. Olika filosofer menade att människor borde börja tänka själva istället för att blint lyda kyrkans invanda tankesätt. Detta sätt att vara passar in både på lördagens och söndagens personer på de platser vi besökte

Söndagens kulturupplevelse var en resa till Svaneholms slott utanför Skurup i södra Skåne. Vi har varit där flera gånger men aldrig inne i slottet tidigare. Slottet uppfördes runt 1530 av ett danskt riksråd som hette Mourids Jepsen Sparre. Den första delen som byggdes var den som syns till vänster på bilden som jag tog när vi närmade oss byggnaden. Det är en mycket intressant byggnad. När vi kom till borggården och sedan in genom dörren för att köpa biljetter fick vi tipset att först ta oss till översta våningen för att sedan arbeta oss nedåt. Så vi gick steg för steg, våning för våning och hamnade på vinden. Förutom den hisnande utsikten innehöll utrymmet fina gamla möbler och information om personer som haft olika befattningar på slottet.

Svaneholm har byggts till under flera etapper och är nu 500 år. Från början var det både en bostad och en försvarsborg som med sitt läge intill en sjö fick en naturlig vallgrav. På en av våningarna finns ännu en vind där skottgluggar samt kastluckor är inmurat och där järnkulor kunde kastas mot fienden eller skjutas med kanoner. En docka iklädd uniform från 1600-talet och Karl XI tid står placerad framför ett trägaller. Där bakom fick folk som arbetade på slottet placera sina privata ägodelar.

Svaneholm har styrts och ägts från riddare och adelsfamiljer till den banbrytande jordbruksreformatorn Rutger Macklean på slutet av 1700-talet. Efter honom kom några privata ägare för att sedan 1935 ha ägts av Svaneholms slotts Andelsförening. Idag innehåller slottet förutom en restaurang i en av byggnaderna även museum på alla fyra våningarna.

1782 ärvde Rutger MackLean efter sin morbror, friherre Gustaf Julius Coyet, det stora godset Svaneholm i Skåne. Rutger vars familj kommit till Sverige på 1600-talet hade avlagt en juristexamen i Lund 1759. Under en period var han senare kammarherre och tillhörde kretsen kring Gustav III. Kung Adolf Fredrik, som jag skrev om vid lördagens besök i Haqvin Bagers skalderum i Malmö, var far till Gustav III.

Macklean var fångad av upplysningstidens idéer och hade en stark tilltro till vetenskap och rationalitet. Detta styrde hans arbete när han kom till Svaneholm som var i behov av upprustning. Han genomförde det som kallades för ”enskifte”. Utspridda åkerlappar samlades ihop till större enheter och bönderna fick flytta från byarna och istället bygga sina hus där de hade sina nya ägor. Detta skedde inte utan motstånd då bönderna hade svårt att överge det gamla för det nya. Macklean grundade även en av landets första folkskolor vid slutet av 1700-talet. Alla barn på godset fick gå i skolan och skolläraren var utbildad i Pestalozzis pedagogik. Vad den innebar kunde vi som besökare läsa på en vägg.

Vi var på slottet Svaneholm i två timmar och det sista vi besökte var en del av källaren. Som sig bör på ett slott fanns där spöken. Jag tog en bild in i mörkret och fick då se den grå munken stå där. Han hörs då och då när han bär omkring på drickabackar i huset.

Ute på gräsmattan finns Rutger Macklean som en staty med en av sina hundar intill sig. Ute på sjön såg vi ett svanpar simma runt med sina ungar. Svanarna som gett slottet dess namn.

Se det var en riktig kulturarvshelg! Samtliga bilder togs av mig.

Vid besök på Svaneholm 2024 togs bilderna på slottet från andra sidan sjön och det årets häckande svanpar på en udde.