När min farmor Astrid Persson (1909 – 1974) levde var hon den gemensamma länken mellan sina barn med familjer och vi bodde då alla i Nässjö. Hon var den där som alltid lyssnade, bakade goda bullar, hade en kram när man var ledsen och allt som man som barnbarn vill ha från sin farmor. Hon styrde och ställde säkert över sina barn men jag minns ju mest barnbarnsbilden. Vi i släkten bodde till en början inom ett snävt geografiskt område i Nässjö men så småningom flyttade familjerna ifrån staden, en efter en.

Min pappa tog oss söderut där han fick ett nytt jobb och till en början hatade jag verkligen att lämna den trygga miljön runt släkten. Jag gick i andra klass, vi hade nyligen flyttat till en nybyggt bostadsområde där allt var modernt. Det var i början av 1960-talet. Vi flyttade nu till Skillingaryd av alla platser på jorden. Så tänkte jag verkligen! Men som barn vänjer man sig oftast så småningom. Det blev också flera förflyttningar senare genom åren. Vi fortsatte att åka till Nässjö med jämna mellanrum då det var helger, födelsedagar eller bara för att hälsa på farmor, kusiner och andra. Ibland fick jag eller något av mina syskon ta tåget upp till Nässjö för att vara hos farmor på egen hand några dagar. Hon betydde extra mycket för oss syskon då hon var den enda som vi hade i den äldre generationen. Farfar, mormor och morfar hade dött redan när våra föräldrar var riktigt små. Vi fick aldrig veta så mycket om dessa personer utan det var i stort sett bara några fotografier vi såg.

Med detta vill jag belysa hur viktig en bland många personer kan kännas och hur minnen plockas fram många gånger under livets gång. När jag för snart 20 år sedan började med släktforskning var det först med mammas hjälp och de namn och uppgifter om personer hon kom ihåg som jag byggde trädet. Så småningom räckte inte mina papper till och jag skaffade en släktplats på webben. Å, den bara växer och växer med spännande, ibland tragiska, men oftast positiva händelser kring personer från förr. Berättelser kan skapas om hur de levde i slott och koja, fattiga och lite rikare. Alla har det gemensamt att de leder till mig, mina släktingar och min egen kära familj.