Året var 1999. I Lunds område Värpinge bodde jag med tre av mina barn. Vi hade lämnat ett stort hus på 250 kvadrat i Höör för ett tvåvånings radhus på 106 kvadrat i Lund. Äldsta dottern bodde på den tiden som sambo i en annan del av staden och pluggade på Juridicum i de gamla mysiga kvarteren i centrum.

Värpinge är ett område med radhus och flerfamiljshus i en fin blandning och naturen inpå knutarna. Det var gångavstånd till barnens skola och nära till centrum. Under de åtta åren vi bodde där hade jag ingen egen bil utan cyklade eller åkte buss som en sann Lundabo bör göra. Men visst fanns det tillgång till att låna en bil om behovet dök upp. På baksidan av huset hade vi en minitäppa med en uteplats och utanför den en stor gemensam gräsyta som användes flitigt. Bostaden blev en fin plats att landa på under perioden efter uppbrottet från äktenskap och företagandet som tagit det mesta av min energi. Erfarenheterna jag hade med mig var ändå övervägande positiva.

Ganska snart efter att jag börjat som lärare på en skola i staden utökades min undervisning till 100%. Vecka 44 varje år var det höstlov för barnen och  vi lärare hade studiedagar. Ett år bevistade jag Lunds Universitets Vetenskapsdagar som hade en dag om ”Skolan som arbetsplats för lärare och elever”. Lite nya impulser och infallsvinklar behövs alltid i alla jobb. Livet är ju ett ständigt lärande !

Redan på hösten 1999 skapade jag min första hemsida där det skrevs om de intressen jag hade och fortfarande har. Jag kallade sidan för ”Livets salladstallrik / en plats för njutningar i livet.” Jag skrev förutom en blogg av typen dagbok även om mat och recept, olika sorters kulturupplevelser, resor, böcker , musik mm. På bilden till vänster är en grupp av mina elever upptagna med att fixa olika rätter passande ett barnkalas. Vi hade nämligen en temavecka om svensk kultur. Till höger var det midsommarafton med lekar på gräsmattan bakom vårat hus. Tävlingsgrenen morot på sked försökte jag mig på.

Följande text skrevs 2001 i min dåvarande blogg:

Vad ska du bli när du blir stor? Den frågan ställs ju till barn då och då. Frågade min 11-årige son i veckan och han svarade, lärare vore kul att bli. Själv sa jag samma sak ganska tidigt i mitt liv. Blev det också men efter 16 år i yrket och då verksam i Malmö satte orken och lusten stopp och jag befann mig sedan i restaurangbranschen under fem år. Sedan förändrades mitt privatliv som även påverkade yrkeslivet och det var då tryggt att kunna återkomma till skolvärlden igen. Detta var 1999 och nu är jag säkert fast i korridorerna livet ut. Trivs med elever, kolleger och miljön men är fullt medveten om att det måste till stora förändringar för att skolan ska kunna behålla sin duktiga arbetskraft. 

Den 11-åriga sonen som jag skrev om har inte blivit lärare. Men då han var intresserade av datorer och fick en egen sådan tidigt utvecklade han ett stort kunnande inom det området. Han skapade också en egen hemsida men den levde ett kort liv. Jag kommer ihåg den här bilden som han gjorde. Han kallade den rymdgubbar men jag undrar om det inte är ett gäng tonåringar på promenad. Idag har han ett yrke inom mediavärlden där en dator används väldigt mycket.

På hösten 2001 började min yngsta dotter i gymnasiet och då skrev jag följande i min bloggdagbok:

Min ena dotter bor numera hos sin pappa i Värnamo och går i gymnasiet där. En av hennes lärare är den lärare som var min klassföreståndare när jag själv gick i gymnasiet för 30 år sedan. Jag tillhörde då hennes första klass när hon kom nyutexaminerad till skolan. Själv gick jag min lärarutbildning i Göteborg och återvände efter några år till ”min” grundskola och hade då bl.a min egen syster som elev under ett år när hon gick i nian. Lite konstigt kändes det när min f.d. lärare och även kollega under 10 år ringde mig i veckan. Vi började prata minnen. Inte klokt vad tiden går. Ett är säkert, jag längtar inte tillbaka till Småland!

Dottern stannade kvar i Värnamo, gick ut skolan, gifte sig, har nu två barn och är kokerska på en förskola. Hennes son var mitt första barnbarn av de sex som nu finns. Han föddes 2009. På en av besökshelgerna hösten 2001 som dottern gjorde till Lund hade hon med sig en påse te med smaken ”Mammas mirakel” som sedan dess varit mitt favoritte. Både för dess namn men också för att det är så gott.

Tidigt på hösten 2002 dog min pappa och barnens morfar, vid 69 års ålder. Meningen var att han skulle närvara på sitt äldsta barnbarns bröllop några veckor senare. Därmed påminde livet oss om att inget är för evigt. Två veckor senare hade vi begravning och då samlades delar av släkten för en dag tillsammans. Vi gjorde ett uppehåll i vardagen för stillhet och funderingar kring den tid vi hade då pappa fanns med oss. Han sysslade mycket med båtar och var en hejare på att snickra och hantera verktyg. Kroppens verktyg munnen hanterade han med den äran. Då tänker jag främst på glädjen att diskutera och berätta anekdoter från sitt liv. En kram till dig, pappa, hoppas du har det bra på de stora haven.

Innan sommaren samma år hade min äldsta son tagit studenten i Lund. Då var det enligt stadens traditioner bal på Grand Hotell. Som den nyfikna mamma jag var fanns jag utanför balkongen där de luftade sig mellan danserna. När det var utsläpp på skolan tog familjen emot med en smått pinsam skylt. Sådant hör också till när vuxenlivet börjar på riktigt.

Ett gammalt intresse för mig, som låg vilande under restaurangtiden återupptogs igen när en ny vardag tog vid. Äldsta dottern skulle gifta sig och från tyg till brudklänning på två månader, med några provningstillfällen, skapades hennes kreation. Jag fick den stora äran att sy dotterns brudklänning och den yngsta dotterns tärnklänning. En ära var det verkligen och en rolig sådan. En buffé dagen efter bröllopet stod jag också för i den gårdslokal som fanns där vi bodde, och en minitårta till bröllopsfesten på AFborgen för att allergier ej skulle blomma ut låg också på min lott. Min yngsta dotter band den vackra brudbuketten och alla andra buketter samt bordsdekorationer som skulle göras. Äldsta sonen skötte hotellbokningar och biltransporter samt var tillsammans med sin lillebror värd i kyrkan. Brudgummens familj var duktiga på brudbågebindande, allsångsskötande, toastmasteri mm. Det fanns ansvariga för baren, musiken, hårfrisörskeskjutsande, fotograferande, städning och jag kan inte komma ihåg allt. Planeringen hade skötts av brudparet själva in i minsta detalj. Allas kunskaper togs tillvara. 

Genom åren har jag sytt tre brudklänningar. Min egen och mina båda döttrars. Min folkdräkt kan nog räknas bland de avancerade plaggen också. Jag har min mamma att tacka för grundkunskaperna hon gav mig i sömnad och kul är att det sedan gått i arv från henne och mig till nästa generation.

2001 var det en bomässa i Malmös västra hamn. Platsen känns kanske mest igen då Turning Torso finns där med sin skruvade höga byggnad. Hela sommaren kunde man följa hur byggnader växte fram med nytänkande idéer. Jag köpte ett inträdeskort som gällde hela perioden och var där flera gånger. Vid ett tillfälle besöktes platsen med min yngsta son som ringde sin nästan jämngamla halvbror som också följde med oss.

Ligger och blickar mot skyn

omgiven av speglar som visar mitt liv.

Mycket har hänt

mycket är oskrivet.

Är nyfiken, hissar segel

far ut mot horisonten.

Lev, njut, följ med.

Dagens recept

Tekakor med havregryn

10 stycken ugnen 225 grader

• 2,5 dl vatten
• 1,5 dl havregryn
• 25 g margarin
• 0,5 pkt jäst
• 0,5 tsk salt
• 1 msk sirap eller socker
• ca. 5 dl vetemjöl

Gör så här:

1. Koka upp vattnet och häll det över havregrynen som du lagt i en skål.
2. Klicka sedan ner margarinet och låt vätskan svalna till fingervarmt.
3. Smula därefter jästen i grynblandningen. Tillsätt salt och sirap eller socker.
4. Blanda sedan väl och ta mjöl i omgångar till en smidig deg.
5. Jäs i 15 minuter.
6. Knåda därefter degen på en bänk och dela upp i 10 bitar. Forma till bullar och platta ut dem med handen till kakor ca. 10 centimeter i diameter.
7. Lägg kakorna på en plåt, nagga dem och jäs i ytterligare 15 minuter.
8. Under tiden är det lagom att värma upp ugnen.
9. Grädda ca. 8 minuter mitt i ugnen.