Det var skolavslutning höstterminen 1989 i Värnamo. Mitt radhus var sålt och städfirman hade gjort sitt. Allt bohag hade körts till Höör och nu var det bara husnycklarna som skulle överlämnas. I tio år hade jag arbetat som lärare och trivts bra med det. Mannen jag köpt hus tillsammans med i Skåne och jag hade arbetat på samma skola då vi fattade tycke för varandra. Vi blev ett par några år efter min första skilsmässa.

Jag kommer så väl ihåg avslutningslunchen med alla kollegor, rektorn och andra anställda. Tal som hölls, den goda maten, avtackningar som gjordes och jag bara väntade på min tur, men den kom aldrig. Snopet lämnade jag lokalen när allt var över och gick för sista gången till radhuset som skulle skifta ägare. In genom dörren, tittade mig omkring och så brast allt för mig, min tid där gick i revy.

Där hade tredje barnet fötts, hon som hunnit bli över fyra år. Storasystern var nu tonåring och deras bror däremellan. I huset hade många fester och kalas samlat släkt och vänner. I ett grannhus bodde en mycket kär väninna som också skilt sig och hade barn i liknande åldrar. Hon och jag gjorde flera gemensamma resor till Grekland, vi hade bl.a. ö-luffat ihop. Vi gick på en kvällskurs i grekiska och tillbringade en hel del tid sittandes i hennes trädgård som vi tyckte var ”vackrast på kvällen”. Att bo granne innebar att man kunde ha koll på sina sovande barn och ändå få lite egentid över ett glas sherry, te eller annat gott. Gärna med en stickning i händerna!

Ja, min revy innehöll många minnen, positiva som negativa. Min bror och hans familj som haft huset intill vårt hade redan flyttat. Innan deras flytt gjorde jag och barnen flera skidresor med dem. En bussresa till Österrike, andra skidresor till Sälen och Vemdalen. Vi gjorde även en sommarresa till Åland. Resor utanför Sverige och Danmark hade det inte blivit innan jag blev singel då det var så mycket annat som pockade. Det var först när jag blev ensamstående som det blev aktuellt. Jag tror att det inte är så ovanligt när relationer förändras.

Jag behövde den där tiden ensam i det tomma huset decemberdagen 1989. Även om det för mig som vuxen fanns ett ljus som lockade med flytten vet jag att det var svårare för barnen. Men när min minnesrevy spelat klart åkte jag till banken och nycklarna lämnades över. Sedan gick resan söderut mot öppnare landskap. Jag kommer ihåg att något av barnen frågade under resan om Skåne var ett eget land. Än idag kan jag tycka att det stämmer.

Så var vi framme i den nya bostaden i landet Skåne! Jag och det som blev min sambo hade varit där flera gånger redan eftersom övertagandet skett en månad tidigare. Vi hade målat och fixat lite men när vi kom fram sent på kvällen rådde mörker och barnen tyckte det var ett stort spökhus. Det de inte visste då var att vi befann oss på Höörs gamla galgbacke.

Huset var från 1913, 250 kvm med tio rum och flera stora vindsutrymmen. Där fanns kakelugnar, var högt i tak och på bottenvåningen fanns spegeldörrar som i ett slott. I trädgården som bestod av två tomter fanns en pool som vi första sommaren gjorde barnsäker med ett staket. På högra bilden ovan syns en lång rak häck och bakom den var den andra obebyggda tomten som hade ett enormt klätterträd. Totalt var vår tomt 3000 kvm. Eftersom huset låg på en kulle fanns en liten naturlig pulkabacke precis utanför knuten. Allt detta var nu vårt!

Eftersom jag sagt upp mig som lärare i Värnamo var jag arbetslös medan sambon som forskade på Lunds universitet hade en inkomst därifrån. Men innan vårterminen började hade jag fått en tjänst, i Ödåkra utanför Helsingborg och han hade fått en halvtidstjänst på en skola inne i Helsingborg som gick att kombinera med forskningen. Min yngsta dotter fick en daghemsplats och de andra började skolan igen. Olika byggnader men inom samma område. Allt praktiskt löste sig snabbt och utan problem.

Pingstafton 1990 gifte vi oss borgerligt i Höör och åt därefter en fin middag på gästgiveriet som funnits sedan 1692. Jag hade köpt en klänning som var bra att växa i för ett halvår senare skulle ett nytt barn födas. Jag bytte efternamn och hade därmed mitt tredje sådant sedan jag var barn.

Min pappa som varit med vid vigseln åkte hem men återkom efter några dagar för att hjälpa till med att göra husfasaden på vårt hus fint. Den var vid ett stort behov av en uppfräschning och pappa som var kunnig inom flera områden var en klippa för oss. Han tillsammans med makens pappa gjorde många underverk. Ingen av dem lever tyvärr längre.

Vi var nu en stor familj i huset och skulle några månader senare bli ännu större. Jag hade tre barn och maken hade tre. Alla skulle tillbringa några sommarveckor tillsammans. Men först skulle vi på en bröllopsresa. Pappa tyckte det var ok att ensam fortsätta fixa med fasaden. När vi kom tillbaka igen möttes vi av ett fantastiskt fint hus.

På många av resorna jag gjort finns sparade dagböcker eller kalendrar med minnen som det är kul att blicka tillbaka i ibland. Resan till Paris gjorde jag som en clipbook och den börjar som syns ovan. Att första måltiden blev grekisk anspelar på att vi året innan hade ö-luffat tillsammans i den fina Grekiska ö-världen i två veckor. Barnen hade då haft trevliga pappaveckor med andra upplevelser.

Som turister i Paris besökte vi Eiffeltornet, Notre Dame, Triumbågen, shoppade i butiker på Champs de Elyseés, besökte Gare d´Orsay som byggdes som en järnvägsstation och senare blev ett museum. Detta och mycket mer och då bl.a. Hôtel des Invalides där sarkofagen med Napoleon Bonapartes kvarlevor finns bevarade.

För några dagar sedan fyllde mitt yngsta barn år. När han skulle födas i Lund i november 1990 pratade hans far och jag på resan dit om vad barnet skulle heta. Lite på skoj sa vi att om barnet är av det kön som namnet i kalendern för dagen har får det bli ett av namnen. Det blev en fin pojke och namnet för dagen var Napoleon, därför är det ett av hans tre namn nu. Tyvärr finns inte namnet kvar i kalendern längre utan har ersatts av Naemi och Naima.

På bilden har nästan hela barnskaran samlats. Det är juni 1992 och en födelsedag firas med dubbla tårtor. Men först blev det toast. Min äldsta dotter är inte med på bilden. Hon var 16 år då.

Dagens recept

En födelsedagskaka som har följt med från min barndoms födelsedagar och till min egen familj är chokladbollen. En god kaka eller snarare godis som kan göras enligt många olika recept. En variant är denna som jag fick av en kollega när jag arbetade i Lund. Den innehåller ägg och fettmängden kan därmed minskas. Men smaken är som baken och ni kanske har en annan favorit.

Chokladbollar

12-15 mindre bollar

Kokos eller pälsocker att rulla bollarna i bör finnas tillgängligt. Jag föredrar kokos.

• 1 dl strösocker
• 2 dl havregryn
• 1 dl kokosflingor
• 2 msk kakao
• 2 msk smör eller margarin
• 1 ägg
• 1 tsk vaniljsocker
• ev. 1 tsk kallt kaffe

Blanda all ingredienserna, om den blir för lös tillsätt ytterligare havregryn. Rulla till bollar, gärna med blöta händer vilket underlättar. Rulla sedan i kokosen. Förvara kallt, gärna i frysen.

---

I nästa del av min minnesresa lämnar jag lärarjobbet och blir restaurangägare i Lund. Ett recept på chokladmuffins med kokos blir det också.