Vandring

Tänk om jag visste, visste det då,

hur mitt liv skulle bli.

Hade jag då vågat, vågat att

ett enda steg gå?

Hur blir det nu, undrar jag genast

när jag stannar upp ett stund.

Kommer mina steg att förändras,

här på jordens grund?

Nej, då blir jag utan minnen

att fylla innanför mitt skal.

Jag vandrar sakta vidare

det finns inget annat val.

Raderna här ovan knåpade jag ihop 2001 och de är en av många tankar i versform som snurrat i mitt huvud genom åren. Att bolla med ord har jag tyckt om så länge jag kan minnas.

På sensommaren 1955 döptes jag i Nässjö kyrka och det togs fotografier på golvet i vårt ”finrum” på Fabriksgatan i Nässjö. Av det minns jag självklart ingenting men med hjälp av bilder och berättelser från andra kan jag ändå föreställa mig hur det var. Mina egna minnen dyker upp från min tvåårsålder och framåt och de är mestadels ljusa men med inslag av en del episoder som svärtar ner. Så är det kanske för de flesta.

När jag som litet barn växte upp i Nässjö bestod mycket av vår tid av rim och ramsor tillsammans med mamma och vi sjöng mycket tillsammans. Jag började skolan i staden men redan mitt under höstterminen i andra klass flyttade familjen till Skillingaryd. Där bodde vi kvar tills mellanstadiet närmade sig slutet. Några fragment från den tiden finns på de två följande bilderna som dessutom hamnade i den lokala tidningen.

1965 gick jag i fjärde klass och vi fick då besök av ”Farbror Polisen” som i det här fallet hette Grånefors. Lag och rätt skulle vi lära oss om och det tog vi på allra största allvar. Jag blev även en s.k. skolpolis under ett år. Ni finner mig i vänsterraden som nummer tre från kameran räknat.

Tre år senare men fortfarande i köpingen Skillingaryd var jag med i en liten barnkör i kyrkans regi. När vi skulle ha vårt första framträdande i februari 1968 var det bara fyra av deltagarna som dök upp. Då gällde det att ta i så vi hördes från läktaren ner till kyrkbänkarna. Jag har ingen aning om hur det lät för när jag kom hem hade jag 40 graders feber och hade fått halsfluss. I tidningen skrev journalisten att ”vår debut blev lyckad och att de klara barnrösterna klingade vackert”. Jag står närmast körledaren Ulf Svensson.

Under åren 1963-68 då vi bodde i Skillingaryd var vår pappa inlagd på ett sjukhus i Jönköping under flera perioder. Vi barn var aldrig där för att besöka honom men det gjorde vår mamma regelbundet. Hon hade inget körkort på den tiden och åkte därför med rälsbussen från Skillingaryds station till Jönköping och därifrån med stadsbuss till sjukhuset. Ett sådant besök tog en hel dag i anspråk.

Bilden på stationen är av ett äldre datum och finns hos lokaltidningen Skillingaryd. nu. Där har jag även hämtat bilden på rälsbussen. En rälsbuss är en bussliknande motorvagn för järnväg. Rälsbussarna hade ofta förarhytter i båda ändarna, vilket gjorde att de lätt kunde byta färdriktning.

På våren 1966 befann pappa sig på sjukhuset och då vi syskon fått en lillasyster på hösten 1964 behövdes en barnvakt till henne när mamma åkte iväg. Vår familj hade ingen släkt på platsen som kunde hoppa in och eftersom mamma var hemmafru på den tiden utan någon barnomsorg löstes det hela med att jag fick ta ledigt från skolan. Jag hade ännu inte fyllt elva år och hade tre yngre småsyskon där lillasyster bara var 1½. Pappa och jag brevväxlade med varandra när han var borta. Jag sände mina brev via mamma men han sände till mig via posten. Breven finns kvar då de betyder mycket och i ett av dem har pappa kommenterat att det var jag som skötte hemmet och syskonen när mamma åkte iväg. Jag har gjort ett litet urklipp i ett av breven från pappa som handlar om just det. Klicka på bilden för att läsa, om du vill.

På våren 1968 flyttade familjen till staden Värnamo. Lite trist var det att lämna klasskamraterna och vår fina villa med trädgård. Återstoden av vårterminen pendlade jag och mina syskon som då gick i skolan mellan det nya hemmet och vår gamla skola. Det kändes bra att ha sommarlovet på den nya platsen innan det blev skolstart på hösten 1968. En ny skola väntade med nya äventyr som ganska starkt underströk att perioden i Skillingaryd hade varit att vandra tillbaka i tiden. På vissa platser sker förändringar snabbare än på andra.

DAGENS RECEPT

Pappa tyckte mycket om kokoskakor och skulle säkert uppskatta den här päronpaj/kakan med kokostäcke. Enligt receptet är det både kokos och havregryn men är man kokosälskare så går det bra att ta bara det och byta ut havregrynen även om ursprungsvarianten är hur god som helst också. Jag använde mig av päron från vår egen trädgård.

Päronkaka med kokostäcke

Grädda i mitten av ugnen ca 20-25 minuter i 200 grader och servera sedan till 4 stora portioner.

• 2-3 päron som skalas, klyftas och sedan skärs i skivor. Placera skivorna i en smord ugnsfast form.
• Gör sedan en smuldeg av följande:
• 75 g margarin eller smör som smälts och blandas med resten
• 2,5 msk strösocker
• 1 dl vetemjöl
• 3/4 dl havregryn
• 3/4 dl kokosflingor
• 1/4 msk ingefära, färsk eller mald krydda
• saften från 1/2 st citron eller lime
• Bred smeten över päronen.
  Grädda i ugnen och servera kakan med glass, grädde eller vaniljsås.