Högsommar är den tid omkring mitten av sommaren då naturen når sitt klimax i grönska och värme. Mitt under denna tid, den tredje söndagen i juli firar vi den Skånska flaggdagen.

Den röda färgen i flaggan symboliserar mod och styrka men kan även kopplas till regionens historia. Korsets gula färg representerar välstånd, de bördiga jordbruksmarkerna och kan även ses som en symbol för hoppet och framtiden. Nu är jag ju ingen urskåning men har ändå bott här den längsta perioden i mitt liv, sedan 1989. Det blir i år 36 skånska år till skillnad mot mina 5 i Göteborg och 29 i Småland. Om du nu har summerat siffrorna vet du vilken födelsedag i ordningen som jag firade veckan efter midsommar.

I den ålder som jag nu uppnått går det inte att undgå en och annan rynka. En del säger att det ska synas att man levt och jag håller helt med. På 1600-talet levde en kvinna vid namn Madame de Sévigné i Frankrike. Hon var en lärd adelskvinna och en flitig brevskrivare. ”Hjärtat får aldrig rynkor” ska hon ha myntat och samma titel använder Mark Levengood på en av sina böcker. Jag fick det kramgoa hjärtat i en proppfull presentlåda av några av mina syskon när jag bjöd dem på trädgårdskalas här för några veckor sedan. 

Jag föddes som första barnet i en syskonskara på fyra barn men för drygt ett år sedan fick jag via ett inlämnat DNA en träff med någon som kunde tolkas som ett syskonbarn. Efter att ha nystat i detta sitter nu syskonbarnets mor längst bort till vänster vid bordet. Vi fyra syskon är numera fem stycken via vår pappa. Tänk om han levt och fått vara med om detta!

En vecka före trädgårdsfesten fick jag veta via min ena son att jag skulle packa lite och vara beredd för en hämtning en lördag. Så gjorde jag, helt ovetandes om vad som komma skulle. En bil kom, det ringde på dörren, vi gick ut och skulle lägga min väska i bagaget. Till min förvåning låg ännu en son där. Det satte myror i mitt huvud.

Efter en mycket trevlig bilfärd tillsammans med mina söner hamnade vi i Karlshamn intill glasspråmen. Dags för glass- och kaffepaus. Kände mig så glad över att få tillbringa helgen med mina söner men visste inte om vi var framme vid målet eller om vi skulle vidare.

Vi skulle vidare. Slutmålet visade sig vara Ronneby och det fina brunnshotellet som finns där. Vi gick först ut på en altan för att se på omgivningarna och sedan in igen. Då först såg jag två bekanta personer sitta där som jag helt missat när vi kom. Mina båda döttrar. Vilken överraskning! Hur hade de kunnat planera detta utan att jag fått någon hint om det. Såååå glad jag blev!

Det var höjden av lyx hela helgen. Spa, god middag, drycker, godsaker, presenter, enkelrum, frukost, men först och främst mina fina hjärtebarn.

Nästa dag vandrade vi runt i parken. Min mamma föddes i Ronneby liksom hennes mor som dessutom hade arbetat som servitris på det gamla hotellet, som tyvärr brann och sedan ersattes av det nuvarande. Det togs bilder på platser där mormor fotograferats på 1930-talet men nu med hennes ättlingar istället. Mormor Gulli dog 1940, 25 år gammal, mamma Mona 2017, något äldre.

Ronneby är för många bekant då där dracks järnrikt vatten förr när det var en kurort. I ett litet lusthus kan man fortfarande se pumpen varifrån vattnet serverades. För väldigt många år sedan var jag med på en guidad tur och fick smaka vattnet som inte var som det man är van vid i kökskranen.

Tack mina barn för en oförglömlig helg tillsammans. Tack även till era familjer som lånade ut er till mig. Jag älskar er!

Tack även till mina syskon med respektive som kom till trädgården i Malmö. Finns det hjärterum så finns det stjärterum – nu även för den utökade syskonskaran.

Dagens recept är till en kaka som passar sommarens bär och en glasskula.