Torsdagssoppan har sin grund i det katolska Sverige på medeltiden, där man fastade på fredagen. Det gällde då att äta ordentligt på torsdagen.

Nu ska man inte ta det så allvarligt med fastan då det inte handlade om att vara utan mat en dag. Nej, man valde helt enkelt bara bort kött på fredagarna och åt därför extra mättande annan mat dagen innan vilket gjorde ärtsoppan till en torsdagsfavorit.

Vardagsmaten var förr enkel och enahanda, till exempel välling, gröt, sill, fläsk, soppa, kål, ärter, rovor och bröd. Kött från vilt var festmat och potatisen kom inte förrän på 1700-talet.

Bröd var det vanligaste livsmedlet i alla samhällsklasser på medeltiden. Är det inte så nu också med mackor av alla de slag, pizza, kebab, pitabröd och liknande? Vi är inte så olika medeltidsmänniskorna ändå.

För några dagar sedan kom en leverans av frukt och grönt som vi prenumererar på. Där fanns ett blomkålshuvud med och halva användes till dagens torsdagssoppa. Förutom kålen hamnade skuren purjolök, stjälkselleri, kokt potatis, kryddor, buljong och matlagningsgrädde i grytan. God blev den och serverad med ett danskt rågbröd med skivad tomat på var både ögonen och magen nöjda. Då vi är vegetarianer är det inte kött på soppan utan stekt vegobacon. Det har en rökt smak som passar till den milda soppan.

Jag började fundera på vilka soppor som serverades i mitt barndomshem. Även om det inte var på medeltiden så är det längesedan. Min mamma lagade väldigt god mat och allt gjordes från grunden då det inte fanns så mycket halvfabrikat och vi inte hade kyl eller frys under min första barndom. Jag kan inte minnas andra soppor än ärtsoppa, kålsoppa, grönsakssoppa och spenatsoppa med ägghalvor i.

Alla sopporna var lika goda men vi hade inte sådant varje vecka. Under alla de år som jag har lagat mat i eget hushåll har soppa förekommet varje vecka och då det finns så många varianter att göra har jag ännu inte tröttnat. En variant är ju att ”koka soppa på en spik” eller enligt devisen ”man tager vad man haver” och det brukar faktiskt bli de absolut godaste.

Vid varje års slut och nytt års början har jag som en tradition att lägga något pussel. Det får inte vara för lätt och ska gärna ta några dagar att pussla ihop. Årets pussel lämnade min yngsta son här redan i våras och igår kom jag igång med det. Han sa att det är ett kul pussel som han sysselsatt sig med i några veckor. De jag lagt tidigare med 1000-1500 bitar brukar jag fixa på högst en vecka men årets må vara ”kul” men fy sjutton så svårt. Nu gäller det att visa tålamod, lugn och god vilja – kanske i flera veckor. Det återstår att se om jag lyckas. Bilden visar hur långt jag kom första dagen. Om lyckan står mig bi kommer jag att kunna visa upp ett fullgott resultat innan sommaren.