Nyfiken som jag kan vara för att testa något nytt lät jag idag WordPress med hjälp av AI generera en fantasibild av en gravhög som är det som ska inleda den här texten. Nog för att den ser fin och mystisk ut men den på mina bilder är ändå äkta.

Då jag släktforskar och är historiskt intresserad rör jag mig mycket bland personer och deras öden längre tillbaka i tiden. Därför tänkte jag att en gravhög kunde passa bra. Från mitt takfönster i arbetsrummet där jag nu sitter ser jag till en gravhög som aldrig har grävts ur och delat med sig av sitt historiska budskap. När det är dags för en promenad och högen passeras kan fantasin om vad den döljer lätt skena iväg.

Bilden till vänster är från mitt takfönstret, informationsskylten med klotter på visar hur respekten för gamla ting inte alltid visas och den sista bilden tog jag för några dagar sedan på en promenad intill gravhögen

När jag forskar brukar det ofta mynna ut i en historisk berättelse som den jag i dagarna fått färdig om Konungsö i Barnarps socken i Småland. Där bodde en del av mina anfäder och bland dem fanns en person som runt 1835 bytte sitt efternamn till det som jag själv har fått tillstånd att använda sedan ett år tillbaka. Mannen hette Anders Magnus Wahrling och var född 1808 i Barnarp, blev smed och avancerade till mästersmed i Byarums socken. Däremellan reste han med fru och barn till Annefors bruk i Fröjered intill Tidaholm för att arbeta som pannsmed. Bilden från 1928 finns på Digitalt museum och visar brukslängor vid Annefors där arbetarna bodde. Den vänstra uppförd 1798, den högra 1804. Anders Magnus Wahrling dog 1877.

Det har blivit en hel del släktforskning den senaste tiden då jag inte känt mig helt kry och därför är det skönt att ha tankarna på något annat än krämpor. I mitten av september uppstod smärtor i vänster ben från höften och hela vägen ner under foten. Jag har nu äntligen fått göra en röntgen (MR) och efter att det då konstaterats lite olika saker väntar jag nu på att remissen till en ortoped ska ge ytterligare svar. Under tiden lunkar jag så sakta, sover dåligt och käkar ”kul piller”. Men till skillnad från Pippi Långstrump säger jag inte “Fina lilla krumelur, jag vill inte bliva stur.”

På lördag blir mitt äldsta barnbarn 15 år och därmed fyller han moppe som jag vet är hans högsta önskan att också kunna köpa. Jag kommer ihåg känslan då jag också önskade mig det och fick ett sådant sprillans nytt fordon när jag blev 15 år. Familjen bodde då i Värnamo och flera av kompisarna jag umgicks med bodde på långt avstånd från mig så äntligen slapp jag cykla eller gå de långa sträckorna. På den tiden körde föräldrarna inte runt med sina barn vart de än skulle. Så här såg min moppe ut som jag använde tills jag som 18-åring tog körkort och köpte bil.

På söndag är det första advent och i år sammanfaller det med 1 december. Sedan blir det nedräkningen till julafton för de som gillar sådant. För min egen del har lystern över julbestyr och tomtebesök minskat med åren men det finns ändå vissa kulturella traditioner som dyker upp även hos oss här i huset. Glögg med sin värme och goda smaker är en av höjdpunkterna som jag inte vill vara utan och till det måste man förstås ha pepparkakor, hårda eller mjuka. Här är ett recept som jag kokade ihop under min tid som hemkunskapslärare och som går snabbt att baka.

Dagens recept

Pepparkaksmuffins 10 st.

Ingredienser:

• 1 ägg
• 1 dl socker
• 25 g smält margarin
• 1 dl mjölk (gärna havre)
• 1,5 dl vetemjöl
• 1 tsk bakpulver
• 1 tsk kanel
• 0,5 tsk mald ingefära
• 0,5 tsk malda nejlikor
• 10 st muffinsformar

Gör så här:

1. Värm ugnen till 225 grader. Placera formarna på en plåt.
2. Vispa ägg och socker poröst. Blanda sedan ner det smälta margarinet.
3. Lägg bort vispen och blanda resten med en sked.
4. Tillsätt resten av ingredienserna och blanda försiktigt till en slät smet.
5. Fyll med hjälp av skedar formarna till hälften.
6. Grädda i ugnen i ca. 8 minuter.

En annan sorts pepparkakor har jag skrivit om tidigare och de gör alltid succé till glöggen. Här är en länk till inlägget då receptet fanns med.