Intressen kan man ha många även om inte alla utövas hela tiden. Jag har valt bilden med folkdräkter för att symbolisera ett av mina intressen som vaknade tidigt i livet. Sömnad, ja egentligen många sorters textila hantverk. Mina inspirationskällor var mamma Mona och faster Lilian. Bilden togs 1978 då min syster Catharina konfirmerades. Alla tre hade vi själva sytt våra folkdräkter som användes vid det högtidliga tillfället. Dräkterna kommer från den plats där man är född.

Mamma Mona står i mitten och då hon var född i Ronneby har hon en Blekingedräkt på sig. Lilian och jag, med ursprung från Nässjö, har dräkter från Tveta härad. Min dotter Linda född 1976 var för liten för en folkdräkt men hade hemsytt och stickat på sig. På bilden är Linda mest intresserad av den sölja som jag har i skjortans hals. En sölja är ett spänne, en hylsa eller en ring som vanligen används för att hålla samman något.

Jag sydde min dräkt när jag bodde och studerade i Göteborg och den användes första gången när Linda döptes på hösten 1976. Allt material inhandlades i en hemslöjdsbutik i Jönköping och merparten av dräkten syddes för hand. Mamma och faster Lilian var med som smakråd när köpet gjordes. Ska det vara äkta så ska det. Man känner sig verkligen högtidlig med en sådan dräkt och från Småland finns det 31 kvinnliga och 12 manliga varianter på dräkter. Jag har använt min vid skolavslutningar, dop och liknande men inte speciellt ofta, tyvärr.

Min mormor Gulli var en duktig sömmerska enligt vad mamma berättat och på min morfars sida fanns det både någon hattmodist och sömmerska. När jag var liten tyckte jag mycket om att vara intill mamma när hon sydde kläder till oss barn eller ändrade till andra personer eller från de damklädersbutiker där hon arbetade. Den första symaskinen hon själv ägde fick hon 1954 av sin svärmor, min farmor Astrid, som inte själv kunde sy men var glad att mamma kunde. Farmors äldsta dotter, min pappas syster Lilian var också en fantastiskt duktig sömmerska och arbetade även hon i den textila sektorn. Det kan ha varit det som förde samman de båda svägerskorna till att bli mycket goda vänner. Mammas Singermaskin såg ut som på bilden och underredet till den har jag kvar som ett bord i växthuset där jag nu sitter.

1964 föddes min lillasyster Catharina och då fick vi hennes äldre syskon välja ut varsin leksak i en affär. Mitt val blev en Barbiedocka. Den finns kvar och mina barnbarn leker med eller gör kläder till henne när de är här. När jag förra sommaren besökte en ”nostalgisk” utställning på Katrinetorp i Malmö fanns det fina dockor på plats. Då flashade minnet förbi från tiden när faster Lilian och min kusin Gunnel kom på besök och våra mammor satt i flera dagar och sydde Barbiekläder till oss. Dräkten till vänster är inte helt olik en som syddes vid det tillfället. Tyvärr skadades den vid en vindsförvaring många år senare då en musfamilj fattade tycke för kläderna.

Jag tackar verkligen för allt som min mamma lärde mig inom sömnad och textil. Vi umgicks förr mycket på kvällarna intill symaskinen. Tips kan man aldrig få för många av och vilka kan vara bättre lärare än de man har omkring sig. Tre brudklännigar har jag sytt, min folkdräkt, egna kläder och mängder med barnkläder och hemtextilier. Möbler har också klätts om vid flera tillfällen och då kommer också sömnadskunskaperna väl till pass. Men numera plockas inte symaskinen fram lika ofta. Ett av tillfällena den här sommaren var när en dyna skulle sys till en altansoffa. (tyg från Ikea) Men det var ju inget avancerat sömnadsuppdrag. Jag får bättra mig!

I mitt minne dyker det upp hur mysigt det var att sitta med mamma och lära mig av hennes otroliga kunskaper inom textilområdet. När jag i tonårsåldern köpte min första egna symaskin placerades den i samma rum som hennes. Sena kvällar kunde det bli och då tog vi gärna en paus med något gott till kaffe eller te. Det fick inte vara kladdigt eller något som kunde ge fläckar på det som syddes. Valet kunde bli det som mamma kallade för ”fattigmansbakelser” (skorpor) eller en god hembakad smålandskringla. De ingår i min minnesbank från svunna dagar. Mamma brukade baka kringlor när det fanns sur mjölk hemma. Ingenting skulle ju kastas och i det här fallet var vi alltid tacksamma för kakor fick man ju inte varje dag.

Dagens recept

Igår bakade jag kringlor på ett modernare sätt då sur mjölk inte finns här i hushållet. Istället använde jag hälften havremjölk och hälften naturell havreyoghurt. Det blev ett lyckat resultat och en nostalgifika ute i den varma septemberluften.

Smålandskringlor

36 st – ugnen 200 grader

Ingredienser:

• 125 g rumsvarmt margarin 
• 1½ dl strösocker
• 2 ägg
• 5 dl fil, yoghurt eller mjölk
• ca. 12 dl vetemjöl
• 3 tsk hjorthornssalt
• strösocker att doppa kringlorna i

1. Värm ugnen till 200 grader. Lägg plåtpapper på 2-3 plåtar.
2. Rör smör och socker poröst.
3. Rör ner ett ägg i taget och blanda sedan i mjölkprodukten.
4. Ta hälften av mjölet och blanda med hjorthornssaltet. Blanda sedan resten av mjölet, lite i taget tills degen inte klibbar längre men fortfarande är lite lös.
5. Dela degen i 36 bitar och rulla ut dem till smala längder som är ca. 15 cm långa. Forma till kringlor och doppa ena sidan i strösocker som hällts på ett fat.
6. Placera kringlorna på plåtarna. Grädda i 12-15 minuter. Öppna ugnsluckan försiktigt eftersom det kan komma en stark doft från de nybakade kringlorna. Det luktar lite som ammoniak men försvinner sedan.