I lördags var det Allhelgonadagen. Sedan 1700talet har vi uppmärksammat en dag runt 1 november för att minnas de personer som inte längre finns i livet och det är också en vanlig sed att tända ljus och lägga blommor eller kransar på gravar. Några gravar har inte vi besökt men ett speciellt ljus tändes här hemma för kära personer som inte längre är i livet.

På Torups slott som inte ligger så långt härifrån arrangerades en Allhelgonavisning där en del av slottets mörka historier skulle berättas. Vi åkte dit och upptäckte snart att vi var långt ifrån ensamma där. Alla parkeringsplatser var upptagna men en extra yta hade gjorts iordning lite längre bort så turen fanns ändå med oss. Vad gör det att röra på sig lite extra? När vi kom fram till själva slottsbyggnaden hade det bildats en kö av människor som skulle gå på visningen. Vi gissade att det skulle ta minst en timme innan vi fick komma in.

Ingången var i tornet till höger där det finns vita flaggor. Kön rörde sig framåt med femton minuters mellanrum då en grupp på cirka tjugo personer fick gå in i slottet. Nu hade vi kommit dit så det var bara att gilla läget vilket vi gjorde i närmare en och en halv timme.

Så öppnades äntligen dörren av en munk i en brun fotsid kåpa. Han tog oss med in i ett rum som låg i ett dunkel. Framför oss stod Fru Görvel Fadersdotter. På bilden ovan syns hon bakifrån utanför sitt slott. Likheten med den Görvel vi såg och målningen nedan var slående.

Det var som att resa bakåt i tiden när Görvel började berätta om att hon blev föräldralös vid två års ålder. Fadern var en häradshövding och de hade bott på hans släktgård Hjulsta i Enköpings-Näs socken i Uppland. Han var av den släkt som senare benämns ”Sparre af Hjulsta och Ängsö”. Görels far hette Fader Nilsson och hennes mor Bodil Knutsdotter (Tre rosor). Båda tillhörde det högsta skiktet inom unionsadeln som fanns på den tiden. Görvel var deras enda barn och hon fick därför ensam ärva föräldrarnas rikedomar. Hon blev på så sätt en av Nordens rikaste kvinnor och det fanns många som stod i kö för att gifta sig med henne. Hon var med om tre egna äktenskap. Det första med riksrådet Peder Nilsson Grip 1507-1533 , när hon var femton år men det varade bara i drygt ett år eftersom Peder drunknade i Mälaren 1533.

Hon kom genom sitt andra äktenskap 1534, med det danska riksrådet Truid Gregersen Ulfstand 1487-1545, till Skåne, dvs till Danmark. De fick en son, Niels Ulfstand 1535-1548, Görvels enda barn som hon älskade så mycket, berättade hon för oss. Men olyckan var framme när han tretton år gammal var på en resa med sin styvfar (Görvels tredje make, det danska riksrådet Lave Brahe 1500-1567). Pesten härjade, sonen blev smittad och kom hem i en kista. Vid Niels begravningsgudtjänst i Lunds domkyrka inträffade något ofattbart. Två av Niels halvbröder rusade in i kyrkan och krävde att få se hans döda kropp. Anledningen till det var en fejd om arv. Kistan öppnades och alla begravningsgästerna kunde då se hur den döda kroppen hade svåra pestbölder. Målet hade varit att smutskasta styvmodern Fru Görvel.

Görvel beskrivs som en mycket framåt och beslutsam kvinna med ambitionen att ”lära sig att räkna som en fogde, snickra som en snickare, tänka som en professor, rita hus som en arkitekt och odla som en jordbrukare”. Görvel lät bygga slottet Torup öster om Malmö, till sin sons ära. Det stod färdigt 1537 och är nu ett av Nordens bäst bevarade renässansborgar med en otroligt vacker park och andra anläggningar.

Vi lämnade så den version av Fru Görel Fadersdotter som så vackert sörjde sin son Niels i det södra tornrummet på Torups slott. En ledsagare förde gruppen min sambo och jag tillhörde vidare.

Skådespelet kunde fortsätta i den kammare med utsikt över sjön (numera en damm) som finns på Torups slott. Vid ett bord satt två officerare från Södra skånska kavalleriregementet och spelade kort medan en piga såg till att deras ölstop fylldes på. Varför satt de där? Förklaringen kom då damen vid fönstret reste på sig och började tala…….

Året blev helt plötsligt 1775 och en vacker söndag den 27 maj. Kvinnan hade kommit till Torup för att äta middag efter ett kyrkbesök. Ägarna till slottet var då Hakvin Stiernblad och hans hustru Maria Sophia Beck-Friis. De hade bjudit med sig flera vänner däribland den unge kornetten (fänrik) Fredrik Trolle som var arvtagare till Trollenäs slott vid Eslöv. Med sig hade han sina systrar Brita Sophia och Augusta samt mostern Fredrica Harmens. Det var mostern som nu stod framför oss och tog oss med in i händelseförloppet som ledde till att hennes tre systerbarn drunknade framför hennes ögon. De unga personerna gav sig ut i en roddbåt som kantrade. Ingen kunde simma, det var en sank botten där ingen fick fäste och de som kom springande till undsättning lyckades inte rädda någon av de unga personerna. Det gick inte att ta miste på Fredricas sorg som hon återupplevde inför oss. Hon ville möta de drunknade igen och den 8 augusti 1775 begravdes även hon. Häradsprosten Frosten Svanander sa detta på likpredikan som då hölls:

Den enda fullkomliga trösten för de qwarlämnade sörjande, at Gud skall gifwa dem de saligen afledne igen med glädje: förestäldt wid corneten … Fredric Trolles, fröknarna wälborna Brita Sophia och Elisabeth Augusta Trolles, samt högädla : mademoiselle Margareta Fredrica Harmens jordfästning i Hyby kyrka den 8 augusti 1775.

Det var dags för förflyttning i Torups rum och återigen dök det upp en ledsagare och vi fick via en trappa gå ner till ett mörklagt bibliotek. Efter en stund gick det att se två personer.

I biblioteket andas det 1800tal och det var 1812 som slottet köptes av hovmarskalken Gustaf Julius Coyet 1775-1862. Han var en modern man vilken anlade både en dansbana på ägorna, grävde ut kanaler och började anlägga den trädgård som fortfarande finns. När han levde fanns inte biblioteket vi nu besökte, det var på hans tid ett stall. Biblioteket kom till i början av 1900talet. Familjen Coyet ägde Torups slott under flera generationer och kvinnan vid tavlan är ytterligare en av dem, Henriette Coyet som gjorde Torup till en mötesplats för många personer inom vetenskap, konst och kultur. Hon köpte böcker inom många områden. De båda medlemmarna i släkten Coyet satte sig ner för att dricka kaffe tillsammans och sådant är ju fullt möjligt när fantasi och verklighet möts på Torup.

Där tog vår rundvandring på Allhelgonadagen slut. Dörren öppnades av vår ledsagare som sedan gick in i den historiska tiden igen. Men vänta…. vad har han för skor?

PS  det sägs att Görvel inte bara byggde Torups slott. Hon lämnade också efter sig en nedgrävd skatt över vilken det vilar en hemsk förbannelse. Än i dag, efter 500 år, vaktar Görvel sin hemlighet. Många är de som vittnar om hur den grå eller vita damen oroligt går omkring i slottet. 

Länktips:

Svenskt kvinnobiografiskt lexikon

Slottsguiden om Torup

Dagens recept

Våffeljärn fanns redan på 1400talet i Europa. De kunde användas över öppen eld och senare på den sortens spisar som kom. De användes även till att grädda oblat och då med speciella mönster. Våffeljärnen till vedspisar har alltså en lång historia.

Mjöl, salt, vätska, fett och eventuellt ägg är ingredienserna som behövs och ibland någon smaktillsats. Följande recept använder jag till våra våfflor som är veganska.

Ingredienser till 10 våfflor

• 150 g margarin
• 3 dl vetemjöl
• 1 tsk bakpulver
• 1 tsk salt
• 2 tsk vaniljsocker
• 3 dl havremjölk
• 2 dl kolsyrat vatten

1. Smält margarinet och låt det svalna lite.
2. Blanda alla torra ingredienser i en skål.
3. Vispa ihop med mjölk och vatten.
4. Vispa slutligen ner det smälta margarinet men spara lite för att kunna pensla i järnet då och då. (Om det inte är ett teflonjärn)